Validering av icke-formellt och informellt lärande

EU stöder insatser som synliggör och värdesätter icke-formella och informella färdigheter. Om man får sina färdigheter validerade kan man använda dem i sin karriär och vidareutbildning.

Vad är icke-formellt och informellt lärande?

Människor lär sig saker på skilda sätt och i många olika sammanhang också utanför det vanliga undervisnings- och utbildningssystemet. Man kan lära sig mycket av sina vardagssysslor utan att tänka på det som utbildning.

Icke-formellt lärande sker normalt i form av strukturerad inlärning (t.ex. fortbildning på arbetsplatsen).
Informellt lärande sker naturligt i samband med olika aktiviteter (t.ex. it-kunskaper som man tillägnar sig genom att spela datorspel).

Vad är validering av icke-formellt och informellt lärande?

Icke-formella och informella färdigheter kan vara till stor nytta. Men hur synliggör och bedömer man dem?

Med hjälp av en valideringsprocess kan man kartlägga, dokumentera, bedöma och certifiera en persons färdigheter. Processen kan också leda till en fullgod eller partiell kvalifikation. På så sätt kan människor öka sina chanser på arbetsmarknaden och få nya karriärmöjligheter. De kan också få bättre tillgång till vidareutbildning och kompetensutveckling och kan hoppa över vissa utbildningsmoduler eller kurser.

Genom att synliggöra människors färdigheter kan valideringen öka den sociala integrationen och förbättra situationen för exempelvis unga med högst grundskoleutbildning, arbetslösa, lågutbildade och personer från länder utanför EU.

Vilken roll har medlemsländerna och EU:s institutioner?

I rekommendationen om validering från 2012 uppmanas medlemsländerna att senast 2018 införa nationella valideringsrutiner. Rutinerna ska ge människor möjlighet att bättre synliggöra och bedöma den kunskap och de färdigheter som de har skaffat sig utanför det vanliga undervisnings- och utbildningssystemet – på arbetet, i hemmet eller inom frivilligverksamhet. Kommissionen och Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) bistår medlemsländerna i processen.

De europeiska valideringsriktlinjerna innehåller allmänna och praktiska råd för beslutsfattare och andra aktörer. Med hjälp av exempel på god praxis och tematiska analyser visar den europeiska inventeringen hur valideringen tillämpas på nationell, regional och lokal nivå i Europa. Riktlinjerna och inventeringen uppmuntrar till dialog mellan aktörerna i deras fortsatta insatser för att utveckla valideringen i Europa.

Länderna skickar en rapport till den rådgivande gruppen för Europass för att informera om vad de har gjort för att följa rekommendationen. I rapporterna redogör de både för sina framsteg och för de problem som de har stött på.

Den rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) följer upp hur rådets rekommendation följs. Protokoll och andra möteshandlingar finns i registret över kommissionens expertgrupper.